- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
15

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man fortfor ännu att arbeta af alla krafter; men d&
vattnet oupphörligt steg i skeppsrummet, var det högst
sannolikt, att fartyget skulle g& till botten; och ehuru
stormen gifrit efter något, syntes det likväl ogörligt, att
hälla det öfver vattnet, till dess vi uppnått en hamn.
Kaptenen lät derföre skjuta nödskott på nödskott. Ett
mindre fartyg, som seglade tätt förbi oss, satte ut en
båt, för att bistå oss. Endast med största fara kunde
den nalkas; men det var omöjligt för oss, att göra en enda
rörelse mot dem, eller för dem, att komma ombord.
Roddame gjorde slutligen en förtviflad ansträngning,
vågande sitt lif för vår räddning, och våra matroser
kastade till dem från bogen en lina, som yar fästad
vid en boj. Med myoken möda och fara fattade de den;
vi balade dem derefter till aktern af vårt förtyg och
stego ned i deras båt. Det hade nu varit fåfängt för
roddame, att återkomma till deras förtyg, och man var
allmänt af den tanken att låta båten drifva för vinden
och med strömmen, men demnder så mycket som
möjligt ro mot kusten. Kaptenen utfäste sig härvid, att
betala båten, i händelse den blefve krossad mot
stranden. På detta vis anlände vi slutligen, dels af vinden
dels af strömmen drifria nordvarts, i sned riktning
nästan ända till Winterton-Ness.

En knapp fjerdedels timma, efter det ifi lemnat vårt
skepp, sågo vi det qjunka.

Vårt folk rodde emellertid af alla krafter, för att
komma närmare kusten. Så ofta båten slungades upp
på en våg, kunde vi se den, och varseblefvo tillika längs
efter stranden en stor menmskofpassa, som var der, för
att bistå oss, när vi kommit nog nära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free