- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
37

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Robinson möter ett Europeiskt farty

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid nalkades jag kusten allt mer och mer,
för att kunna tala med dem, och de följde mig äfven
ett stycke. Jag märkte dä, att de yoro obeväpnade, med
undantag af on enda bland dem, som bar en lång, smal
käpp. Xury försäkrade det vara en lans, hvilken de
med stor skieklighet förstå kasta på långt håll. Jag
höll mig derföre på afstånd och sökte, så godt jag kunde,
göra mig begriplig genom tecken, i synnerhet för att
få några matvaror af dem.

De läto mig förstå, att jag borde hälla stilla med
slupen, medan de hemtade lifsfömödonheter. Jag drog
derföre in mitt segel och drejade bi utanför kusten,
hvar-på två af dem sprungo inåt landet

Inom mindre än en halftimma voro de tillbaka,
ooh medförde tvenne stycken torkadt kött och säd. Xury
och jag visste emellertid icke, huru vi skulle göra, ty
alltför, gerna hade vi hållit till godo med lifsmedlen,
men vi sågo ingen möjlighet, att få dem om bord till
oss. Sjelf vågade jag icke gå i land till Negrerna, och
dessa tycktes vara lika rädda för mig

Slutligen hittade de på en sinrik Utväg, som å ömse
sidor afhjelpte förlägenheten, i det de lade ned matva*
roma på stranden och derefter drogo sig undan på
betydligt afstånd, ända till dess vi hade fått alltsammans
om bord, då de åter närmade sig till oss.

Som vi icke hade någonting att ge dem i utbyte,
betygade vi dem genom tecken vår tacksamhet, då vi
plötsligen funno ett ypperligt tillfälle, att tjena dem
tillbaka. Under det vi nemligen ännu lågo qvar vid
kusten, nedrusade från bergen tvenne förförliga åjur
hvilka förföljde hvarandra i högsta raseri*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free