- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
53

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Skeppsbrottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

voro ämnade att säljas ät negrerna, säsom glasperior och
glasbitar, snäckor, lumpna leksaker, i synnerhet smft
speglar, knifVar, saxar, yxor och dylikt, medförde yi
nästan inga andra varor. Samma dag jag gick om bord,
gingo vi älven till segels och höllo nordligt längs efter
kusten, med afeigt att styra på Afrika, sedan vi uppnått
den tionde eller elfte graden nordlig bredd. Då för
tiden gjorde man dessa långa omvägar.

Yädret var vackert, men hettan tryckande, och detta
längs hela vår kust, ända till Cap S:t Augustin, der vi
sökte öppna sjön och styrde vår kosa, som hade ön
Fer-nando-Noronha varit vår bestämmelse-ort; men vi höllo
oss, nordost till nord och lemnade denna ö till venster ,
om oss.

Efter en tio dygns segling beftinno vi oss, enligt
vår uträkning, under sjunde graden, tjugotvå minuter
n. br., då en häftig orkan på en gång alldeles
förbryllade oss i vår kosa. Den kom aldraförst från sydost,
öfvergick derefter till nordvest och slutligen till nordost,
i hvilken rigtning han fortfor att blåsa med en så
ytterlig häftighet, att vi under tolf dygn oupphörligt
sackade ur kosan och läto drifva oss såsom det fiendtliga
ödet oeh vindens våldsamhet ville.

Jag behöfver väl knappast anmärka, att jag under
dessa tolf dygn oupphörligt trodde mig skola uppslukas
af vågorna; oekså hade ingen enda ombord mera det
minsta hopp, att komma undan med lifvet.

Icke nog med stormens fasor, hade vi under denna
nöd äfven den olyckan, att förlora en af vårt folk i den
hetsiga sjöfebem (den såkallade Calentura) hvarförutan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free