- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
55

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Skeppsbrottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi förr kunde vänta oss bli uppätna af vildar, än
återkomma till vårt hem. I denna fruktansvärda belägenhet
fortfor vinden att blåsa med lika häftighet, då i
gryningen en af vårt folk ropade land. Yi hade knappt
störtat ur kqjutan, för att se, i hvilken vrå af jorden vi
befunno oss, då fartyget stötte på en sandbank.

Det hämmades härigenom hastigt i sin fart, och
vågorna bröto sig med sådan häftighet mot detsamma, att
vi hvarje ögonblick väntade vårt slut och flydde till
akterskansen, för att skydda oss mot de öfverslående
vågorna.

Den, som icke varit i en dylik belägenhet, kan
knappast fatta den bestörtning, som i sådana ögonblick intar
besättningen. Yi visste hvarken hvar vi voro eller till
hvilket land stormen kastat oss, eller om detta var en
ö eller fast land, om det hade innevånare eller
varobe-bodt; och som stormen fortfor att blåsa, ehuru med
af-tagande styrka, vågade vi icke en gång hoppas, att
fartyget ens några minuter till skulle kunna förblilva i
detta läge, utan att brista sönder, såvida icke vinden,
liksom genom ett underverk, hastigt kastat om.
Ångest-fullå betraktade vi hvarandra, med hvaije minut
väntande döden, och beredde oss på affärden till en annan
verld, emedan vi i denna hade ingenting eller föga mer
att göra.

Yår sista tröst, det enda som uppehöll »sta gnistan
af vårt slocknande mod, bestod nu derutinnan, att
fartyget, mot all förväntan, ännu höll ihop, och kaptenen
förkunnade oss, att vinden började lägga sig. Ehuru vi
sjelftra märkte, att den gaf något efter, så satt likväl det
strandade fartyget alldeles för fast på sandbanken, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free