- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
62

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De enda lemningarne af skeppsbesättningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan jag druckit och tagit litet tobak i munnen,
för att möta hungerns första anfall, klef jag upp i
trä-det, och intog der en sådan ställning, att jag icke kunde
falla ned under sömnen. Dessförinnan hade jag skurit
mig en stor påk till mitt försvar och så utrustad
inqvar-terade jag mig i min nya bostad.

Utomordentligt uttröttad föll jag snart i djup sömn
och tillbragte i detta tillstånd en så ljuf natt, som få
säkerligen i min belägenhet erfarit; också kände jag mig
vid uppvaknandet mera stärkt deraf, än som varit
händelsen under lyckligare förhållanden.

Då jag vaknade, var det redan ljusa dagen; vädret
var herrligt, stormen hade lagt sig, och hafvet brusade
icke mera så förfärligt, som aftonen förut. Men hur stor
blef icke min förvåning, då jag märkte, att floden under
natten lossat fartyget från sandbanken, och att det
blif-vit drifvet nästan ända intill det förr omnämnda
klippstycket, mot hvilket vågorna slungade mig. Det låg
ungefär en mil från kusten, och som det tycktes hvila på
kölen, vaknade * lusten hos mig, att gå ombord, för att
åtminstone rädda några för mig behöfliga föremål.

Sedan jag krupit ner från min sängkammare, såg
jag mig på nytt omkring, och det första föremål jag
upptäckte, var slupen. Den låg till höger om mig på land,
dit vinden och vågorna kastat den, hela två milen långt.

Jag vandrade nu så långt jag kunde, längs efter
kusten åt det hållet, der den låg, men då jag under vägen
mötte en hafevik, som var nära en half mil bred, och
låg emellan mig och farkosten, vände jag åter om; ty
närmare om hjertat låg mig åtrån, att komma till
fartyget, dit hungern för öfrigt dref mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free