Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Flottbron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sysselsatte mig nu framförallt med att
undersöka landet ock uppsöka ett passande ställe, der jag
kunde uppslå min bostad, förvara min lilla egendom och
skydda den mot alla möjliga händelser. Ännu visste
jag alls icke, hvar jäg befann mig. Var jag på fasta
landet eller på en ö; funnes der menniskor; var jag
omgiften af vilda djur eller icke? Högst en mil ifrån mig
låg ett mycket högt och brant berg, som sköt upp öfver
flere andra, hvilkas kecjja sträckte sig i nordlig riktning.
Jag tog ett af mina gevär, en pistol och ett kruthorn
samt vandrade, sålunda beväpnad åt berget till, för att
göra mina upptäckter.
Sedan jag med ringa möda’uppkommit på spetsen,
böljade jag, till min stora bedröfrelse, inse mitt öde,
eller att jag blifvit kastad på en obebodd midt i oceanen
belägen ö, hvarifrån jag icke kunde se något annat land
än långt aflägsna bergskedjor och tvenne andra öar,
ännu mindre än den, på hvilken jag var, och hvilka
✓ lågo ungefär tre mil vesterut.
Jag öfrertygade mig på samma gång, att ön var
obefolkad, och troligen hyste endast vilda c^ur, ehuru
jag ännu icke sett till något; deremot varseblef jag en
stor myckenhet af oKka slag för mig obekanta foglar.
På hemvägen sköt jag en stor fogel, som hade satt
sig på ett träd i skogsbrynet; minsann tror jag icke, att
detta skott var det första på denna Ö allt sedan
skarpeisen.
Jag hade knappt tryckt af, förrän en oräknelig skara
foglar flög npp från alla kanter i skogen, under ett föiv
virradt flaxande och skrän. Jag kände ické till en enda
art af dem. Den, jag hade dödat, ansåg jag tillhöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
