Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Kaptenens kajuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i anseende till de tunga föremål, med hvilka jag
belastat mig, och i anseende till svallningen; ty blåsten
tilltog och stormen bröt lös, innan floden inträdi
Jag kom dock hem i mitt lilla tält, säker för
stormen, och sittande midt ibland mina rikedomar.
Stormen fortfor hela natten; och då jag följande morgon
såg utåt hafvet, var fartyget försvunnet!
Detta gjorde mig visserligen något bestört; men jag
lugnade mig snart med den tröstande tanken, att jag
icke förlorat någon tid eller skytt någon ansträngning,
för att bortföra allt, som kunde vara mig gagneligt;
återstoden var för öfrigt af så ringa nytta för mig, att jag
icke saknade den.
Ifrån detta ögonblick aflägsnade jag hvaije minne
af fartyget och allt hvad som blifvit öfrigt i det, utan
att likvid derföre vilja afstå från de spillror, som kunde
föras mot stranden. De kommo äfven sedan, men voro
mig till ringa nytta.
Nu funderade jag endast öfver på hvad sätt jag
skulle skydda mig* mot de vildar, som törhända kunde
göra påhelsning, och mot de vilddjur, jag trodde finnas
på ön.
Häröfver uppgjorde jag många förslager, liksom
öfver den boning, jag ämnade bygga åt mig, antingen den
nu skulle utgöras af en undeijordisk grotta, eller af ett
tält öfver jorden. Slutligen bestämde jag mig för båda
delame; och här torde vfil vara rätta stället, att närmare
beekrifva det hela.
Framförallt öfvertygade jag mig, att min nuvarande
boningsplats icke var ändamålsenlig; isynnerhet emedan
den var l&gländt, sumpig och hafvet för nära; menhuf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
