Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Dagboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela den öfriga delen af dagen tillbragte jag i de
djupaste bekymmer öfver den förfärliga belägenhet, i
hvilken jag blifvit försatt.
Jag yar utan föda, utan tak ölver hufradet, utan
kläder, utan vapen, utan tillflyktsort, utan nägon slags
lyelp, och såg derföre döden oupphörligt för ögonen,
antingen genom att blifva uppslukad af odjur, eller
mördad af vildar, eller slutligen nödgas försmäkta af hunger.
Yid nattens inbrytande klättrade jag upp i ett träd,
af fruktan för vilda djur, och försjönk der i djup sömn
ehuru det regnade hela natten.
Oktober.
Den 1. Morgonen derefter varseblef jag, till min
stora förvåning, att floden gjort fartyget åter flott och
fört det mycket närmare stranden.
Å ena sidan var detta en stor tröst för mig; ty då
jag såg det ännu stå upprätt på kölen, hoppades jag,
att när vinden hade lagt sig, kunna bege mig ombord,
och hemta lifemedel samt flera för mig nödvändiga
persedlar. Å en annan sida deremot förnyade denna
anblick min smärta öfver förlusten af mina reskamrater;
jag insåg, att vi kunnat rädda fartyget, ifall vi stannat
qvar om hord, eller att mina följeslagare åtminstone icke
hade drunknat; törhända hade vi äfven i annat fall
kunnat bygga oss ett nytt fartyg utaf spillrorna efter det
förra, och på sådant sätt frakta oss till en annan trakt.
Jag tillbragte en stor del af dagen med att plåga
mitt sinne genom dessa sorgliga betraktelser; men då
jag slutligen såg fartyget stå nästan på torra landet, gick
jag fram så långt jag kunde utåt stranden och sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
