Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskade jag mig ens Guds beskydd under de farligheter,
hvilka tvifvelsutan skulle möta mig i ett land, uppfylldt
af vilda mennisker och djur.
*
17.
Bibeln.
Då den portugisiska sjökaptenen så menniskovänligt
och välviljande upptog mig i öppna sjön, rörde sig icke
inom mig den minsta känsla af tacksamhet.
Vid mitt andra skeppsbrott, sedan jag lupit fara att
omkomma under mina ansträngningar att nå land, kände
jag lika så litet till samvetsqval, som jag betraktade
denna händelse för ett himmelens straff, utan tyckte jag
mig endast vara en usel, till olyckor och elände född
varelse.
Det är visserligen sannt, att, då jag kom i land och
fann mig vara den enda räddade af hela
skeppsbesättningen, föll jag i en slags andlig förtjusning, hvilken,
helgad af Guds nåd, kunnat leda mig till en uppriktig
tacksamhet; men denna hastiga rörelse försvann med
blixtens hastighet, och upplöste sig i den allt omfattande
glädjekänslan öfver min räddning, utan att jag dervid
tänkte på Försynens utomordentliga godhet, som lät mig
ensam behålla lifvet, på samma gång den fråntog det
alla de andra. Jag gjorde mig således icke en gång
frågan, hvarföre himmelen förbarmat sig öfver mig.
Min glädje var af samma natur som sjömännens,
hvilka, sedan de efter ett skepssbrott lyckligen kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0132.html
