- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
175

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Känslan för allt godi var då sä utsllekt hos mig, och
jag visste sä litet hvad jag var eller borde vara, att jag
till och med i de ögonblick, dä himmelen sä underbart
förlänade mig sitt beskydd, icke en enda gäng hvarken
tänkte eller yttrade: *0 min Gud, jag tackar dig!
Äf-veea i det största betryck, föll det mig icke in, att åkalla
den allsmäktiges bistånd, eller utropa: “Herre, förbarma
dig öfver mig!“ Guds heliga namn gick icke oftare öfver
mina läppar än vid hädelser och svordomar.

Förförliga betraktelser öfver mitt förflutna lifs
vrånghet och gudlöshet föröduyukade, som jag redan omtalat,
under flere månader min själ När jag tänkte på mig
qjelf och besinnade den högre, faderliga omvårdnad, som
blifvit mig beskärd alltsedan min ankomst till denna ö,
samt huru öfverseende den gode Guden förfarit mot mig,
i det han icke allenast straffade mig långt mindre, än
mina gerningar det förbenat, utan äfven så rikeligen
söijde för mitt li&uppehälle, då uppvaknade ånyo mitt
hopp, att genom en uppriktig ånger återvinna Guds
nåd och förtröstade jag åter på hans outtömliga
bann-hertighet

Jag tillvande mig å ena sidan vid en ovilkorlig
un-dergifvenhet för Guds vilja, men å andra sidan vid en
uppriktig tacksamhet för hvad som vederfors mig, oeh
detta såsom fö\jd af min öfvertygelse, att jag icke vågade
beklaga mig, då jag fött behålla lifvet, oaktadt jag så
rättvisligen gjort mig vfyrd detsammas förlust; att jag
blifvit öfverhopad med förmåner, dem jag på detta ställe
ioke fömufdgtvis vågat hoppas; att jag, långt ifrån att
knota öfver min belägenhet, borde glädja mig åt
densamma, och utan återvändo tacka himmelen för mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free