- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
186

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men aftaga och att den ieke skjutsade mig längre. Som
jag emellertid var emellan tvenne strömfåror, nemligen
den sydliga, som fortskaffat mig, och den nordliga, som
gick ungeför sex mil derifrån, fann jag vattnet vester
om ön alldeles lugnt och orörligt. Då vinden fortfor
att vara gynnande, styrde jag rätt på ön, ehuru det
icke gick så fort, som dittills.

Sedan jag omkring klockan fyra på eftermiddagen
hunnit så nära ön, att det endast återstod några mil,
fann jag, att förr omnämnda ref, den egentliga orsaken
till min olycka, utsträckte sig mot söder, och att det,
återkastande strömmen, hade bildat en annan hvirfvel
mot norr. Den sednare syntes mig vara särdeles häftig
och omedelbart ledande till målet för min fart, som låg
vestligt eller fastmera nordligt.

Gynnad af en frisk vind, seglade jag i sned
riktning nordvestligt genom denna hvirfvel och var efter
en timma endast en mil från kusten. Vattnet var lugnt
och jag hade snart uppnått stranden.

Som min fot vidrörde marken föll jag på knä och
tackade Gud för min räddning, i fast beslut, att ieke
mer tänka på någon flykt i min pirog. Sedan jag
der-efter vederqvickt mig med återstoden af mitt
munförråd, drog jag upp båten på stranden af en liten bugt,
lade mig att hvila under några träd och inslumrade
snart, vaggad till sömns af mina långvariga
ansträngningar.

Vid uppvaknandet råkade jag uti ingen ringa
förlägenhet, huru jag skulle komma hem igen. Den fara
jag öfverstått var alldeles för stor, och jag visste nu hvad
jag vågade, vid en hemförd samma väg jag kommit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free