Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom detta distrikt växte ftfren de vindrufvor, från
hyilka jag hemtade en hufvudsaklig dd af mitt
vinterförråd, ooh förvarade jag dem alltid med den största
sorgföllighet, som det dyrbaraste och lftokraste af alla
mina näringsmedel. De torkade drufvoma yoro
nemli-gen icke allenast en behaglig, utan äfren en i högsta
grad sund, närande och uppfriskande föda.
Som denna plats i öfrigt ldg ungefär halfvägs
emellan min andra boning och det ställe, der jag lemnat
pirogen, sä dröjde jag vanligtvis der och tog mig der ibland
älven en middagslur, dä jag, hvad som icke sällan
inträffade, gätt ut att se efter min pirog.
Ofta gjorde jag äfven smä utförder med den sednare;
men vågade icke mer företaga nägon större resa, utan
aflägsnade mig högst några stenkast frän stranden. Till
sådan grad fruktade jag, att än en gäng bortföras af
strömmen eller vindame. Men jag kommer nu till en
ny afdelning af mitt lif.
En dag, dä jag vid middagstiden åter ämnade se
efter min pirog, förvånades jag i högsta grad, dä jag i
sanden upptäckte spären efter en har menniskofot.
Liksom träffad af blixten, stannade jag orörlig, och tyckte
mig skåda en hemsk spökgestalt
Jag lyddes uppmärksamt och säg mig omkring åt
alla sidor, men upptäckte icke någonting oroande.
Der-efter giok jag upp på en liten kulle, för att kunna se
längre omkring, återvände så till stranden ooh fortsatte
min väg ända ner till hafvet.
Åter vände jag tillbaka till mitt första ställe, för
att öfvertyga mig, om jag var alldeles allena, ooh om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
