Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturliga och vanlig» dervid, att vildame på fasta
landet, så efta de gingo något för långt nt till sjös,
bo-gagnade min 5 till hviloplats, liksom att de ofta
levererade bataljer med hvarandra på yön, hvarvid segranae
förde sina fångar i land på denna 0, der de, tillfölje af
deras barbariska plägseder, slagtade ooh uppåto dem.
Jag hade således knappast hunnit till sydvestra
udden af ön, då jag på en gång fattades af en dödlig
förskräckelse. Det är mig omöjligt med ord skildra den
afsky, som intog min qjäl, då jag nu såg stranden
öfver-sådd med hnfvudskålar, arm- och benpiper samt andra
mennisko-ben.
Härvid anmärkte jag isynnerhet ett ställe, der man
gjort upp eld och gräft en grop i sanden, som mycket
liknade stridsbanan för en tuppfäktning, och der
tvifvels-utaa de förfärliga vildame sutit under sina kannibaliska
måltider.
Åsynen af dessa föremål gjorde ett så förförande
intryck på mig, att jag för några ögonbliok till och med
glömde min egen fara. Ofta hade jag väl hört talas om
en sådan mer än ^jefrulsk råhet, ett sådant
mennisko-naturens vanslfigtande, men ända dittills icke så nära
åskådat bevisen derpå.
Rysande vände jag mig bort; det svartnade för mina
ögon och jag hade troligen a&vimmat, om icke min natur
hjelpt sig qjelf genom en ymnig kräkning. Men drijja
der kunde jag icke, utan begaf mig skyndsamt hem till
mtn boning.
Kommen ett stycke bortom kullen, blef jag stående
liksom förstenad; men då jag återkommit till besinning,
lyfte jag mina tårfulla ögon mot himmelen, tackande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
