- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
228

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gången till en ännu längre bort fÖfande gftng, men denna
lftg 8å nära marken, att jag nödgades krypa pA händes

och fötter, för att komma igenom.

Hvart denna gftng förde, visste jag ieke; oeU som
jag ieke hade någon fackla med mig, uppskjöt jag mina
undersökningar, samt beslöt, att återvända dagen
der-efter, då jag ville förse mig med så väl ljus som elddon^
hvilket sednare bestod af ett gammalt bösslås.

Till föye häraf återvände jag påföljande morgon,
försedd med sex tjoeka ljus (jag tillverkade nemligen
sådana af bocktalg), hvarefter jag kröp in genom den
trånga öppningen. Krypande på händer och fötter, kom
jag ungefår sexton famnar vidare, hvilket var ett
ganska vågsamt företag, då jag icke visste hvart denna
un-deij or diska gång förde och hvad jag skulle finna vid
slutet af densamma. Efter ännu några steg, kom jag
in i en ungefår ijugu fot hög grotta.

På hela ön fanns icke ett praktfullare skådespel att
se, än väggame och det bågformiga taket till denna
grotta eller håla; ty skenet från mina båda ^us
reflekterades tusenfaldigt mot dem. Jag kunde alls icke
förklara, om klippan bestode , af diamanter eller andra
sten-arter, eller om den på slutet utgjordes af purt guld,
hvilket jag var mest böjd att tro*

Grottan saknade visserligen dager, men genom det
tända ljuset blef den så lysaiide och herrlig, man kunde
föreställa sig. Marken var slät och öfversådd med ett
slags sandgrus. Jag såg icke här några spår efter osnygga
djur och märkte ingen fuktighet på väggarna» Den enda
svårigheten bestod i ingången; men vid närmare
eftersinnande fann jag häri en förmån, emedan grottan der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free