- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
250

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hälle, och hyart du ieke bör gå, för att ieke bli upp*
äten.* Härvid uppvaknade jag, och var ännu alldeles
genomträngd af det obeekrifligt glada intryck, jag i
drömmen erfarit vid en så säker utsigt om befrielse.
Men sedan jag återkommit till mig qjelf oob funnit det
hafva varit endast en dröm, blef jag åter i högsta grad
nedslagen genom mitt ånyo dårade hopp.

Jag föreställde mig emellertid, att om jag kunde
fä tag i två till tre vildar, skulle jag lätteligen kunna
göra dem till mina slafvar, ja, det skulle till och med
ieke bli mig svårt, att göra dem alldeles underdåniga
och fullkomligt oskadliga för mig. Tanken derpå interes*
serade mig på det högsta; men ännu fanns ingen utsigt
till dess realiserande, och mina fasta föresatser och
planer voro öfverflödiga, emedan inga vildar syntes till.

Omkring halftannat år efter uppkomsten af dessa
idéer, och sedan jag efter långvarigt grubblande funnit
min plan skola bli ändamålslös, af brist på tillfälle,
öfverraskades jag tidigt en morgon genom åsynen af
icke mindre än fem piroger, hvilka alla lagt till på min
sida af ön. Yildarne, hvilka de tillhörde, hade redan
gått i land; men jag kunde icke se dem. Det stora
antalet af piroger öfverändakastade alla mina mått och
steg; ty som jag af gammalt visste, att alltid fyra till
sex man färdades i hvarje båt, blef det nu något
kinkigt för mig, att våga mig på en tjugu till trettio
individer. Nedslagen ooh i den största förlägenhet, qvajv
blef jag derföre i mitt slott. Som likväl detta öfirerallt
hade samma krigiska utseende som förr, tilltrodde jag
mig kunna afslå hvaije anfall, ooh brann af begär
att visa min öfyerlägsenhet. Efter att länge ha väntat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free