- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
252

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hastigare och beräknat hans stora förspräng,
återvak-nade mitt mod och min lust att blanda mig i leken.

Emellan yildame och mitt slott låg den lilla vik,
hyarom jag förr så ofta talat, då frågan var om de
effekter, jag hemtade från vårt fartyg; och jag förutsåg mer
än väl, att den olycklige var tvungen simma öfrrer till
denna stranden, ifall han icke ville bli fången. Yid
ankomsten till stället besinnade han sig icke heller ett
ögonblick, utan störtade sig genast oaktadt ebben i
vattnet och sam öfrrer, omkring trettio famnar, hvarefter
han åter böljade springa med den utomordentligaste
skyndsamhet Då hans trenne fiender anlände till viken,
märkte jag, att endast tvenne af dem kunde simma.
Den tredje stannade qvar på stranden och såg en stund
efter de andra, hvarefter han helt beskedligt’vände om
till största lycka för honom, efter hvad som sedan
inträffade.

De båda återstående förföljame använde emellertid
dubbelt så lång tid som flyktingen, att komma öfver
viken. Nu fann jag derföre rätta ögonblicket vara inne,
att förvärfrra mig en Ijenare, törhända till och med en
kamrat eller en vän, och att Försynen ofelbarligen
ut-koratr mig till den olyckliges räddare. Med största
hastighet steg jag genast utför klippan, fattade de båda
bössorna och sprang en ginväg, för att komma emellan
förfölj ame och den förförde. Jag varseblef först den
sednare och vinkade åt honom. Han vände sig om, och
syntes lika mycket förskräckt för mig, som för vildame;
men jag gaf honom ånyo ett tecken med handen, att
komma till mig, och gick dereffcer mot de båda andra,
som tvärstannade då de fingo se mig. I ett nu rusade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free