- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
254

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioke ännu slut, ty nu märkte jag, att den vilde, jag
sla-git omkull med bösskolfven, ieke var död, utan endast
förlorat sansningen, och att han böljade komma sig före.
Jag pekade på honom och lät den räddade förstå, att
han ännu lefde. Flyktingen sade derefter några ord,
hvilka, ehuru jag icke förstod dem, klingade ytterst
behagligt för mina öron, som nu för första gången under
ljugo år fömummo ljudet af en medmenniskas röst Här
var likväl icke tillfälle, att öfverlemna sig åt sådana
betraktelser, ty den nyss kullslagne vilden böljade resa på
sig, och jag märkte att den andra förskräcktes deröfver.
Då jag såg detta, tog jag min andra bössa och lade an
på den förra, liksom jag velat skjuta honom. Dervid
lät min vilde mig förstå, att jag borde låna honom mitt
svärd, som hängde fast vid min sida; jag gaf honom det
äfven och knappt hade han fattat det, förr än han sprang
fram till sin fiende och i ett enda tag högg hufvudet af
honom. Jag förundrades häröfver högeligen, ty jag kunde
icke förmoda annat, än att vilden aldrig förr sett något
annat svärd, än dem hans nation tillverkar af trä. Dessa
sednare ftro likväl, efter hvad jag sedermera fick veta,
så skarpa och deijemte gjorda af ett så hårdt och tungt
trädslag, att med dem stundom kan i ett tag afhuggas
ett hufvud eller en arm. Efter denna hjeltedat, åtérkom
min vilde, skrattade triumferande och lade svärdet samt
det afhuggna hufvudet framför mig under en mängd
åtbörder, hvilka jag icke förstod.

Ingenting förundrade honom emellertid så mycket,
som att jag på ett så stort afstånd kunnat döda den
andra Indianen; han pekade på honom och lät mig geiiom
tecken förstå, att han ville gå fram till honom. Sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free