- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
255

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag äfvenledes genom tecken bifallit hans önskan,
nalkades han den fallne och betraktade honom
uppmärksamt samt tycktes vara försänkt i den största förvåning;
derefter vände han honom än på den ena, än på den
andra sidan, och undersökte hans sår. Kulan hade
träffat honom midt i bröstet och gjordt ett litet hål, ur
hvil-ket endast ringa,blod flutit; troligen hade
bloduttömnin-gen banat sig väg inåt, ty han var och blef död.
Härefter tog min vilde den fallnes båge och pilar och vände
om till mig. Jag beslöt nu, att oförtöfvadt bege mig på
hemvägen och lät vilden förstå, att han borde följa mig,
emedan han kunde bli eftersatt af de fallnes kamrater.

Yilden besvarade detta med tecken, som
tillkänna-gåfvo hans önskan att begrafva de begge liken, på det
icke någon af hans återstående fiender skulle varseblifva
dem. Inom få ögonblick hade han äfven uppkastat en
grop i sanden, som var stor nog att dölja den första,
hvilken han äfven ditlade och öfvertäckte, hvarefter han
förfor på samma sätt med den andre. Härtill tror jag
han icke använde mer än en knapp fjerdedels timma.
Efter slutadt arbete tog jag honom med mig, men icke
till slottet, utan till min mera inåt ön liggande håla.

Sedan vi framkommit gaf jag honom bröd, drufvor
och vatten, hvilket allt han ganska väl behöfde, i
anseende till de stora ansträngningar, för hvilka han under
de sista timmarne varit utsatt. Sedan han stärkt sig,
lät jag honom förstå, att han borde lägga sig ned för att
sofva, hvarvid jag pekade på ett läger af rishalm, öfver
hvilket jag lagt ett täcke, och der jag sjelf
understundom plägade hvila. Den arma varelsen lade sig och
insomnade snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free