- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
260

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

▼ar en ingång, som förde till grottan, och i denna
insatte jag nn en ordentlig dörr, som riktades s&, att den
gick inåt. Kattetiden var den stängd på min sida, och
jag drog dessutom in de båda stegarne, på det Fredag
icke skulle kunna komma in till mig, utan att vid
klättrandet göra ett buller, som ofelbart hade väckt mig; ty
taket på denna förskansning bestod af långa sparrar,
som gingo öfver mitt tält och voro stödda mot klippan
samt kringflätade med q vistar, öfver hvilka låg ett tjockt
lager af rishalm. På det ställe, eller fastmer vid den
öppning, jag gjort för att komma ut och in, var en slags
fallucka, som icke lät spränga sig utifrån, utan vid ett
sådant försök hade fallit ner med stort buller. Hvad
mina vapen beträffade, så förvarades de allesammans
inne hos mig.

Alla dessa försigtighetsmått voro likväl öfverflödiga,
ty ingen kan någonsin ha ägt en ärligare och mera till-,
gifven ijenare, än jag hade i Fredag. Jag märkte inga
passioner, ingen halsstarrighet eller egensinnighet hos
honom, utan han var ständigt lika villig och
uppmärksam, och hans tillgifvenhet för mig bar stämpeln af ett
barns för sin far, ja, jag kan säga, att han vid hvaije
tillfälle gerna vågat sitt lif för att rädda mitt. De
mångfaldiga bevis han gaf mig derpå, lemnade icke rum för
något tvifvel, och jag blef snart öfvertygad, att jag i
honom hade både en vän och en Renare.

Han var så uppmärksam, flitig, läraktig och så glad,
när han förstod mig, eller kunde göra sig begriplig för
mig, att det utgjorde ett verkligt nöje för mig, att
undervisa bonom. Mitt lif böljade derigenom bli så tref-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free