- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
261

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt, att jag aldrig skulle velat lemna ön, om jag ioke
behöft frukta vildames återkomst.

Några dagar dereffcer, föll det mig in, att afvänja
Fredag från hans kannibaliska matlust genom att låta
honom fö smaka djurs kött, till hvilket ändamål jag en
morgon tog honom med mig i skogen. Min närmaste
afsigt var, att slagta en ung killing i min hjord, för att
hemtaga och tillreda den; men under vägen träffade jag
på en get, som med sina tvenne ungar hvilade sig i
skuggan. Jag befallte nn Fredag stå stilla, lade på samma
gång an med min bössa, oeh sköt den ena af killingama.
Den arma Fredag hade visserligen en gång förut sett
mig döda en varelse med mitt gevär, men som han icke
kunde begripa hur det gick till, så förskräcktes han äfven
denna gång i högsta grad. Han darrade, vacklade och
såg så handfallen ut, att jag trodde honom skola dåna.
Som han ieke gifvit akt på killingen och ingalunda märkt
att jag dödat honom, slet han hastigt upp sin tröja, för
att se efter, om han sjelf blifvit sårad. Han trodde
tvif-velsutan, att jag velat göra mig af med honom, ty han
kastade sig ned framför mig, omfattade mina knän och
yttrade en mängd af ord, hvilka jag icke förstod, ehuru
jag fann honom tigga om sitt lif.

För att aldraförst öfrertyga honom, att jag icke ville
göra honom något ondt, ledde jag fram honom till den
dödade killingen och befallte honom taga den med sig.
Han lydde. Under det han sökte utfundera på hvad
sätt djuret blifvit dödadt, laddade jag på nytt min bössa,
och såg nästan i samma ögonblick en stor fogel, som
satt på en gren, ungeför ett skotthåll från mig. På det
nu Fredag någorlunda skulle fatta, hvad jag ämade göra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free