- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
290

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredag, ända till skogsbrynet, så att endast några &
träd hindrade mig från att se vildame. Nu vinkade
jag Fredag till mig och visade honom ett stort träd,
som låg i yttersta kanten af skogsdungen, samt befallde
ibonom, att gå dit, för att sedan säga mig, om man
derifrån kunde se alla deras förehafvanden. Han lydde,
och rapporterade straxt derefter, att man från detta
ställe hade fri utsigt öfver stranden, och att vildame
redan sutto kring en eld, sysselsatta med att uppäta en
af deras nyss slagtade fångar. Ett stycke från dem,
lydde vidare hans rapport, låg en annan fånge bunden
på sanden, och tvifvelsutan ämnade de äfven snart
af-förda denne. Härigenom väcktes på nytt min vrede, i
synnerhet då han tilläde, att den fångne icke vore en
inföding, utan en af de skäggiga män, hvilka hade
landat vid deras kust Nu gick jag sjelf fram till trädet,
och derifrån såg jag tydligt en hvit man ligga på
marken; händer och fötter voro sammanbundna med
svärdsliljor eller en annan säfartad planta; jag urskiljde äfven,
att den fångne var en europé, och att han hade kläder
på sig.

Omkring åttatio famnar ifrån mig stod ett annat
träd, och framför detsamma var en buske. Jag
beräknade att jag med en liten krokväg skulle kunna komma
dit, utan att bli upptäckt, och att jag då icke vore mer
än ett halft skotthåll från dem. Qväfvande min vrede,
ty jag var i högsta grad uppretad, och gående tillbaka
ungeför trettio steg, begaf jag mig nu, dold af ett snår,
ända till det andra trädet. Här steg jag upp på en
liten kulle, hvarifrån jag obehindradt kunde se vildame.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free