Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstånd, att sista lifegnistan tycktes vara slocknad hos
honom.
Hastigt lossade jag hans band och yille resa npp
honom; men han förmådde hyarken st& eller tala, utan
jemrade sig endast, emedan han förmodligen trodde att
man kom för att döda honom.
Sedan Fredag kommit fram till båten, bad jag
honom tala med fången och försäkra honom, att han vore
fri, hvarefter jag lät den olycklige dricka ur min
romflaska. Drycken och försäkran om hans befrielse
upp-lifyade honom åter och han satte sag upprätt i båten.
Men då Fredag fick höra honom tala och såg honom i
ansigtet, då föreföll ett uppträde, som kunnat locka tårar
ur allas ögon. Man hade skolat se, hur han omfamnade,
kysste och tryckte den arme yilden intill sig; huru han
gret, skrattade, dansade kring honom, sjöng och åter
gret, yred händerna, slog sig i ansigtet och på hufvudet
och sprang omkring som en vansinnig. Jag kunde icke
på en lång stund fä honom att svara mig, men slutligen
utropade han med rörd stämma: “det vara min far!“
4°.
Fredag och hans far.
Jag förmår knappt uttrycka, hur rörd jag var öfver
den arma vildens förtjusning och barnsliga kärlek, då
han kände igen sin från döden räddade far. Förgäfves
skulle’jag försöka skildra öfvermåttet af hans ömhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
