- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
301

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härefter böljade jag inlåta mig i åtskilliga samtal
med mina nya kamrater och bad Fredag fråga sin far,
hvad han tänkte om de vildar, som undflytt oss, och om
vi behöftle frukta, att de skulle återkomma med så stor»
stridskrafter, att vi icke blefve i stånd att väija ossv
Hans första åsigt var, att de gått till botten uncler
den häftiga stormen, hvilken fortfor att rasa under hela
den derpå föjande natten, eller att de drifvits i sydlig
riktning till kusten, der de voro lika så säkra att blifva
uppätna, som att drunkna, ifall de lidit skeppsbrott.
Men hvad de ämnade företaga sig, i händelse de
helskinnade uppnådde deras kust, visste han icke att säga;
enligt hans tanka voro de så utomordentligt förskräckta
öfver vårt anfall, öfver dånet och verkan af våra skjutr
gevär, att de troligen skulle inbilla sina landsmän, att
deras kamrater icke fallit för menniskohänder, utan för
himmelens eld, och att de båda varelser, som visat sig
för dem, voro tvenne englar eller onda andar, hvilka
nedstigit på jorden att utrota dem, men ieke menniskor,
som de sjelfva. Han vore så mycket mera böjd att tro
detta, emedan han hört dem ropa till hvarandra, att de
ioke kunde begripa, huru en menniska vore i stånd, att
dunga dd och tala med åekans toner samt döda på ett
så stort afstånd, utan att ens lyfta upp handen. Den
gamle vilden hade äfven rätt häri; ty allt ifrån denna
tid, hvilket jag sedermera på annat säte erfor, hafva icke
vildame af denna nation mera vågat landstiga på min ö.
De biefvo nemligen till den grad förskräckta af sina
återkomna landsmäns berättelser, ate de fullt och fast
trodde, att den, som landade vid denna ö, blefve förtärd
af himmelens eld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free