Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som de likväl ieke foro nog högt upp, varseblef ieke
manskapet på slupen den lilla vik, der jag första
gången landade med min flotte, utan drog upp slupen på
land, ungefär en half mil ifrån mig.
Detta var min stora lycka, ty de hade i annat fall
satt foten i land likasom utanför min port, då de snart
ryckt mig ur mitt slott och törhända röfvat till sig hela
min egendom.
Sedan manskapet uppkommit på stranden, förvissade
jag mig snart, att det till större delen utgjordes af
engelsmän. Några ibland dem ansåg jag vara holländare,
hvilket likväl icke besannades. De voro inalles elfva
man, ibland hvilka jag såg trenne obeväpnade och, efter
hvad jag kunde urskilja, fängslade. De fyra eller fem
första, som stego i land, hemtade npp dessa trenne
fängar ur slupen. Jag varseblef tydligt, att den ena af
de tre gjorde en mängd passionerade åtbörder, hvilka
tillkännagäfvo böner, smärta och förtviflan, och bar sig åt
liksom han varit vansinning. Äfven de båda andra sträckte
emellanåt händerna mot himmelen och syntes
bedröf-vade, ehuru på långt när icke så mycket som den första.
Åsynen häraf gjorde mig på det högsta bestört,
och jag visste icke hvad allt detta skulle betyda. Då
skrek Fredag hastigt till mig: “O herre! Ser du
engelska menniskor äta äfven fångar, som vilda
menni-skor!“ “Hvad nu, Fredagsvarade jag, “tror du, att
de skola äta upp dem?“ — “Mycket ja“, svarade han,
“de uppäta dem der.“ — “Nej, nej“, sade jag, “jag
fruktar visserligen, att de ämna mörda hvarandra, men du
kan vara öfvertygad, att de icke tänka på, att äta upp
hvarandra.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
