- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
317

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vårt elände. Men så mycket vill jag likväl säga er: att
jag är kapten öfver ett nära här intill liggande fartyg;
manskapet har gjort uppror, så att jag med största nöd
räddade mitt lif, och som den enda nåd erhöll tillåtelse,
att tillika med dessa båda män, af hvilka den ena är
min löjtnant och den andra’en passagerare, blifva land-*
satt på denna, som jag trodde, obebodda ö. Yi väntade
oss derföre, att här nödgas försmäkta af hunger, och nu
veta vi icke, hvad vi skola tänka om er?*

*Hvar äro edra grymma fiender*, sade jag. *Veten
I, hvarthän de gått?* — *De äro här*, svarade han och
pekade på en tät grupp af träd; *jag darrar vid tanken
att de måhända ha sett oeh hört oss tala, ty i sådant
fall skola de döda oss allesamman.* . ’

*Hafva edra fiender skjutgevär med sig?* frågade
jag. *Endast tvenne musköter*, svarade han, *en tredje
hafva de qvarlemnat i slupen.* — *Grodt*, återtog jag,
*låt mig då söqa för resten; jag märker, att
bof-vame insomnat, och derigenom blir det oss lätt, att göra
af med dem allesamman. Men vore det törhända icke
bättre, att tillfångataga dem? Han upplyste mig nu, att
de hade tvenne förtviflade bofvar ibland sig, åt hvilka
det icke vore rådligt, att skänka lifvet; men om man
kunde bemäktiga sig dem, trodde han, att de andra
skulle återvända till sin pligt. Jag önskade få veta,
hvilka de voro. Han svarade, att* han på detta afstånd
hade svårt, att utpeka dem, men han ville i stället
efterkomma den minsta af mina, befallningar. Talan då,
sade jag, låtom oss då draga oss undan så långt, att de
hvarken kunna se eller höra oss, och derefter vilja vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free