- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
319

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifvet derifrån, och bad om nåd, så kunde yi skänka
honom det och anförtro det öfriga åt Försynen.

Han svarade med myeken saktmodighet, att om
någon annan utväg funnes, så gjorde det honom ondt, att
beröfva dem lifvet; hvad likväl de båda egentliga
an-stiftame till myteriet vidkom, ansåg han oss förlorade,
ifall de lyckades undkomma, ty de skulle då bege sig
ombord och återföra hela besättningen, för att döda oss.
I sådant föll, mente jag, anser jag min plan för den
klokaste, ty på annat sätt kunna vi icke freda våra lif.
Som jag likväl märkte, att han ännu hade en viss
af-sky för all blodsutgjutelse, uppmanade jag honom, att
gå framåt med båda sina följeslagare och att handla efter
eget godtfinnande.

Midt under detta samtal märkte vi, att några af de
sofvande vaknade, och sågo straxt derefter tvenne af
dem stiga upp. Jag frågade kaptenen, ’om dessa voro
de båda anstiftame till myteriet, hvilket han förnekade.
Nåväl, sade jag, så låtom oss gå vidare; det tyckes som
Försynen med afsigt väckt dem, för att rädda deras lif.
Men undslippa er nu de öfriga, är det ert eget fel.

Uppäggad af dessa ord, fattade han musköten, satte
pistolen i bältet och gick framåt med sina båda
följeslagare, hvilka likaledes voro beväpnade. Dessa båda,
som gingo förut, gjorde något buller; då vände sig en
af de nyss förut vaknade, och skrek, då han fick se dem,
med full hals till sina kamrater; men det var för sent,
ty i samma ögonblick skjöto båda; men kaptenen gömde
välvisligen på sitt skott De hade sigtat så väl att en
af mytame blef på platsen, och den andra svårt sårades.
Den sednare reste sig likväl åter upp, och skrek af alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free