Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till motvärn, sprang kaptenen fram och stötte ner
honom, samt ropade till den andra i båten:
Gif dig, eller ör du dödens rofl
Det behöfdes ieke många ord, för att öfvertyga en
enda menniska, hvilken såg, att han hade fem emot sig*,
och att hans kamrat låg liflöe på marken. I öfngt
tillhörde han de trenne matroser, aom tvungits att deltaga
i de andras myten. Han gaf sig derföre ieke allenast
ganska lätt, utan slöt sig äfveb sedan af uppriktigt
hjerta till oss.
Under tiden uträttade Fredag och löjtnanten så
väl de uppdrag de fött, att de oupphörligt lockade
besättningen från kulle till kulle och från skog till skog,
till dess de vilseförda slutligen voro alldeles uttröttade.
På detta vis fortforo de, tills de biifvit öfvertygade, att
manskapet icke kunde uppnå slupen före nattens ankomst
De sjelfva voro älven mycket utmattade, då de
inträffade hos oss.
Nu återstod oss ingenting annat, än att lura på
mytame under mörkret, och anfalla dem innan de
hunnit sätta sig till motvärn. — Först flere timmar efter
Fredags återkomst anlände de till slupen; men vi hade
långt förut hört dem uppmana bvarandra till
skyndsamhet och huru de, som voro efterst, beklagade sig
öfver deras stora trötthet. Denna underrättelse kom
oss ganska väl till pass. Slutligen anlände de till
slupen. — Hen hvem kon beskrifva deras bestörtning, då
de funno den tagen, ebben infallen, och deras båda
kamrater försvunna! Yi hörde dem klagande ropa till
hvarandra, att ön, vore förhäxad, och att, om den vore
bebodd af menniskor, så skulle de säkerligen allesam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
