- Project Runeberg -  De älskade film /
III

(1995) [MARC] Author: Thomas G. Tidholm, Anna-Clara Tidholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1995, less than 70 years ago. Thomas G. Tidholm is still alive, as far as we know. Anna-Clara Tidholm is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

III

Nu börjar det. Berit tar Rays hand. Det betyder ingenting egentligen, bara att nu börjar det. Det är en tradition de har som betyder att... nu börjar det. Till höger om Ray sitter den lilla kvinnan som tilltalade honom framför kassorna. Hon hann inte flytta på sig när Ray banade sig den sista metern, så hon fick också en biljett. Han sneglar på henne, kanske var det hon som en gång spelade lilla Ida i Emil i Lönneberga. Hon håller tacksamt hans andra hand. Det börjar med att kulturministern ska inviga eftersom det är invigning. Årets kulturminister är kvinna och socialdemokrat från Karlstad. Hon framhåller i sitt tal att hon också har varit på bio och hållit pojkar i hand, och alla tror henne gärna. Ministrar nuförtiden är sådana att man gärna tror att de har varit på bio och handlat i vanliga affärer och varit på alla möjliga ställen där folk är mest. Då är det svårare att tro att de verkligen är ministrar. Sådana är tiderna. Efter ministern kommer kvällens regissör och förklarar varför han gjort filmen. Han har gjort den här filmen för att han kände att han verkligen ville göra den här filmen. Att han måste helt enkelt, av ett inre tvång. Ett sådant inre tvång ligger ofta bakom tillkomsten av film, eftersom det upphäver alla de förnuftsskäl som talar emot att någon skulle ge sig in i det ormbo av frustrationer som en riktig filmproduktion är. En annan drivkraft som ofta nämns är Lust. Kanske att det är samma sak. Det inre tvånget kan adlas till lust, och lusten därefter till tvång igen, många har fått uppleva det, i olika sammanhang. Ingen människa råder helt över sig själv, det gäller i synnerhet filmregissörer. Över dem råder dessutom finansiärerna. Regissören har gjort film förr. Men detta är en sammanfattning, en film om konstens villkor. Den börjar i sol och slutar i en mörk källare, där huvudpersonen till slut hittas död under en hög med bräder. Ray och Berit tycker att filmen är bra. Alltså bra... som film. All film är bra, så länge det är film. Det vill säga man kan få se sånt som bara liknar film, bara låtsas, någon har försökt göra film men det har blivit nånting annat... franska B-filmer, eller såna med Björn Skifs... Vendetta, svårt att säga vad det är för fel, men det blir inte film. Ray tror att det är kemin som vägrar. Celluloiden vill inte koagulera för vad som helst, som han brukar säga när de kommer ut på gatan ibland efteråt. Men varför dog han, den där vad han nu hette, liknade förresten nån skådis? Hade han svikit sig själv, eller konsten, eller var han sjuk? Skulle han snickra nånting? Filmen gav inga färdiga svar, bara färdiga frågor. Men det är ju ganska självklart, för om den hade kommit med svaren också, hade ju ingen kunnat gå ut från biografen med den där speciella lite urgröpta och skrynklade minen.
- Varför..? Tja han mådde taskigt...
- Snygga bilder på slutet...
- Alltså vilket mörker...
Och så en fördjupad diskussion om optik och filmkänslighet över sju cig och ett par Irish Coffee på Kinski Bar om hörnet. Ray och Berit älskar film. Och nu har det börjat.

Copyright © Thomas Tidholm & Anna-Clara Tidholm


Project Runeberg, Thu Dec 20 04:07:27 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dealska/3.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free