- Project Runeberg -  De älskade film /
IV

(1995) [MARC] Author: Thomas G. Tidholm, Anna-Clara Tidholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1995, less than 70 years ago. Thomas G. Tidholm is still alive, as far as we know. Anna-Clara Tidholm is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

IV

Problemet är att välja. Man väljer film med ett sjätte eller sjunde sinne, som måste befinna sig i sin högsta potens under en filmfestival. Bara vissa människor har detta sinne aktivt över huvud taget, andra får gå som i blindo, de tvingas läsa filmrecensioner, eller t.o.m. annonser. De rentav missar filmfestivalernas rika utbud och får på vanlig biotid se filmer som Snuten i Hollywood, Skamgrepp, Sömnlös i Seattle... Till slut tröttnar de på att gå på bio och skaffar sig video, eller börjar se revyer istället... en vilsenhet breder ut sig i samhället, ingen vet vad nån vill ha, kvällstidningarnas nöjesbilagor delar ut gratisbiljetter till bussresor mot hemligt mål... lika bra att åka med. Ray och Berit vet vad de vill ha. De älskar film. Film är sånt som flimrar, i svartvitt, eller färg om den är sotig på ett speciellt sätt. Sånt som går att ta på med ögonen, som liksom lägger sig på ögonen och har samma raster. Men det är inte raster, det är något annat, det tränger in... salongen försvinner, det blir bara ögonen. Och ögonen förvinner också, det blir bara ljus av alltihop. Bilder som rör sig sakta, korniga inzoomningar på glas och flaskor, kavajfickor, händer, smycken, papperslappar i extrem närbild, sånt är ofta höjdpunkter. Panoreringar över skitiga fasader, det är vad Ray törstar efter, Berit vill ha sängkläder i släpljus. Det är vad de menar med kvalitet, tunga saker, existens. Ljus och mörker, det är vad som kan få en människa att hisna. Handlingen kan ha betydelse för en film, men det är inte säkert. Dåliga regissörer terroriserar ofta publiken med alldeles för mycket sånt.

Ray och Berit sitter på kafé och läser festivalprogrammet: "Denna film är ett stordåd av en regissör som tillhör sitt lands absoluta elit, ett unikt dokument, som med sitt djupt originella filmspråk berättar en engagerande och tankeväckande historia om nutidsmänniskans vilsenhet i förtätade och magiskt oberoende bilder. Den är en annorlunda och mycket stilsäker berättelse i överraskande och rakknivsvassa bilder, späckad med pregnanta och ödesmättade skådespelarprestationer, laddade av sin tids mest egensinniga och jordbävningsdrabbade filmskapare i en serie ytterst andlöst vibrerande sekvenser. Tjerkessiskt tal, bulgarisk text, längd 4 tim 17 min."
- Ska vi...?
- Självklart...


- Här då: "Den norsk-slovenske regissören Halvdan Bobick återkommer efter nitton års tystnad med en skakande parafras på Ibsens Vildanden, inspelad i en enda tagning på ett socialkontor i Stavanger och med hela dialogen på pentameter. En film som är ett rasande fikonlöv i ansiktet på den sexistiska nordnorska opinionen..."
- Ja ja!
- Det finns flera:
"En lastbilschaufför får en dag se en en okänd kvinna på trottoaren..."
"En ung kontorist hittar en dag en död hund i sin papperskorg..."

"En världsberömd tenor förlorar en dag minnet under en föreställning av Mästersångarna i Nürnburg..."
- Säj inget mer... Vi ska se dom också...
Han lägger sin hand på hennes knä. Hon slutar läsa och kastar huvudet lätt bakåt, en gest som för dem båda associerar till en tokig scen i Prinsessa på vift, trots att något liknande inte alls förekommer där... men det är en lång historia. Ray hostar till och blinkar yrvaket mot henne. Hon brister i skratt.
- Ge dig nu...
- Kom vi går...
Och de går, ut på Linnégatan i skymningen. Världen är full av berättelser och bara 70 eller 80% är filmade än. Bilarna lyser suddigt i den råa luften. Berit skriker till, plötsligt och högt... men det var ingenting särskilt. Ray trycker ner händerna, hela armarna i rockfickorna. Nycklar och cigarretter rasar igenom.
- Vi hämtar det där sen...
De går gatan fram med snabba steg, tysta och lyckliga.
- Där...!
In i mörkret igen. Ray och Berit vet vart de ska. De älskar film.

Copyright © Thomas Tidholm & Anna-Clara Tidholm


Project Runeberg, Thu Dec 20 04:07:27 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dealska/4.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free