- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
2

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödigt var. Uti denna bedröfvelse skänkte mig en väns
behagliga samtal och prisvärda uppmuntringar så stor
vederqvickelse, att jag hyser den fasta tro, det jag genom
dem undgick döden. Men efter Hans behag, som, sjelf
oändlig, till en oföränderlig lag för allting i verlden
förordnat, att det skall hafva ett slut, förminskades min
kärlek, som varit varmare än all annan, så att hvarken
egen föresats eller andras råd eller uppenbar skam eller
den fara, som deraf kunde uppstå, förmått tillintetgöra
eller kufva den, af sig sjelf under tidens lopp så mycket,
att den för närvarande hos mig blott qvarlemnat det
behagliga intryck, den plägar göra på enhvar, som icke
vågar sig alltför långt ut på dess djupa haf. Således erfar
jag, att denne, som förut var mig en plåga, nu, då all
ängslan är borta, qvarstår endast som en angenäm känsla.
Men, ehuruväl min vedermöda upphört, har ej derföre
minnet flytt af redan mottagna välgerningar, mig
bevisade af dem, hvilka sjelfva genom sin välvilja för mig
erforo bekymmer af mina sorger, och skall ej heller
någonsin, som jag hoppas, förgå förr än i döden. Då nu
tacksamheten, enligt min mening, bland öfriga dygder är
att på det högsta anbefalla, och motsatsen att tadla, har
jag för att icke synas otacksam inom mig beslutit att,
då jag nu kan kalla mig fri, i den ringa mån, jag
förmår, såsom en återgärd för hvad jag emottagit, skänka
någon lindring, om ej åt dem, som tröstat mig, då de
måhända genom sitt förstånd eller sin goda lycka icke
äro deraf i behof, så åtminstone åt dem, som hafva det
af nöden. Om än mitt bistånd eller min tröst, huru vi
vilja kalla det, hvarken kan vara eller är annat än ringa
för de bedröfvade, tyckes mig icke dess mindre, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free