- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
35

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skicka honom, sjuk som han är, ur vårt hus, skulle lända
oss till stort tadel och tillika tydligen utvisa ringa
förstånd hos oss, då folket, som sett, att vi först väl
mottagit honom och sedan låtit så omsorgsfullt vårda och
betjena honom, nu blefve vittne till, huru han, dödssjuk,
plötsligt utkastades ifrån oss, utan att han på minsta vis
kunnat gifva oss anledning till missnöje. Å andra sidan
har han varit en så ogudaktig menniska, att han säkert
ej skall vilja bikta sig eller annamma något kyrkans
sacrament; och, dör han utan bikt, vill ingen kyrka
mottaga hans lik, utan han blir kastad i stadsgrafven som en
död hund. Om han också biktar sig, äro i alla fall hans
synder så stora och förskräckliga, att det ändock sker på
samma sätt; ty ingen munk eller prest lär finnas, som vill
eller kan gifva honom aflösning: och, dör han utan sådan,
blir han likaledes kastad i någon grop. Händer detta,
skall folket här i staden, som smädar oss dagen i ända för
vårt yrke, hvilket synes dem högst gudlöst, och väl äfven
har lust att plundra oss, samla sig till larm och ropa:
"Dessa hundar till Lombarder, som ej få besöka kyrkan,
dem vilja vi ej längre tåla hos oss!" De skola storma
vårt hus och måhända ej blott bortröfva vår egendom,
utan äfven mörda oss sjelfva. Sålunda äro vi i alla
händelser illa ute, om han dör."

Herr Chapelet, hvilken, som vi sade, låg nära intill
det rum, der de så samtalade, och hade fin hörsel, såsom
vi merändels finna hos sjuka, hörde hvad de sade om
honom. Han lät derföre kalla dem till sig och sade:
"Jag önskar, att I icke för min skull ären bekymrade eller
frukten, att skada skall eder tillfogas. Jag har hört,
hvad I hafven sagt om mig, och är ganska säker på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free