- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
60

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var, och sedan öfverlägga, hvad vidare borde göras.
Således gick han i all tysthet till cellen, öppnade dörren,
inträdde och läste åter igen om sig. När flickan såg
abboten inkomma, föll hon nästan i vanmagt och började
gråta af blygsel och fruktan. Men herr abboten erfor
plötsligt vid åsynen af den unga och vackra flickan, så
gammal han än var, den köttsliga lustans äggelser ej
mindre lifligt, än hans unge munk kännt dem. I
sanning, sade han vid sig sjelf, hvarföre skulle jag icke
smaka nöjet, när jag kan få det? Harm och ledsnad
äro alltid tillreds, när man önskar sig dem. Den här
vackra flickan är i klostret, utan att någon menniska i
verlden vet det. Kan jag bringa saken derhän, att hon
är mig till viljes, så vet jag icke, hvarföre jag icke
skulle göra det. Hvem får väl veta det? Helt säkert
ingen; och hemlig synd är till hälften förlåten. Ett
dylikt tillfälle kommer kanske aldrig igen, och jag menar,
att en förståndig man tager för sig af det goda, när
Herren Gud skickar en sådant. Under dylika tankar hade
han fullkomligt ändrat det beslut, för hvars skull han
kommit, och gick nu till flickan, begynte vänligt trösta
henne och bad henne, att hon icke skulle gråta längre.
Det ena ordet gaf det andra, och slutligen kom det så
långt, att han rent ut tillstod sin åstundan för henne.
Flickan var hvarken af stål eller diamant och gaf snart
nog efter för abbotens önskningar. Denne omfamnade
och kysste henne först några gånger och lade sig sedan
med henne på vår munks säng. Men, antingen det nu
var med hänseende till den tunga bördan af sin höga
värdighet och till flickans späda ålder, eller han måhända
fruktade att falla henne besvärlig genom sin kroppstyngd,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free