- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
90

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tyckes mig lända oss till största både nöje och nytta.
Utomdess vill jag äfven göra, hvad Pampinea, emedan hon för
sent valdes till sin värdighet, icke kunde, nämnligen
inom någon bestämd gräns innesluta ämnet för våra
berättelser och förut angifva er detta, på det hvar och
en må hafva tid att bereda sig på en skön historia af
motsvarande innehåll. Om detta behagar er, må det
dermed blifva så, att, i thy från verldens begynnelse
menniskorna af lyckan förts genom skiftande händelser
och ända till dess slut skola blifva det, hvar och en
skall berätta,

huru personer efter strid med motgångar mot
förhoppning ländt till lyckligt slut"


Damer och män lofvade lika denna anordning och
förklarade sig villiga att följa den. Dioneo ensam sade,
då de andra tystnat: "Liksom alla öfriga redan sagt,
så säger äfven jag, min dame, att ert förordnande är
behagligt och prisvärdt; dock ber jag, att ett må mig som
en särskild nåd beviljas och, så länge vårt sällskap har
bestånd, tillförsäkras, att nämnligen jag icke genom denna
anordning må nödgas mot min vilja förtälja en berättelse
öfver det uppgifna ämnet, utan att valet må stå mig
fritt. Men på det ingen må tro, att jag utber mig
denna ynnest, för det jag icke har till hands något
förråd af berättelser, är jag på förhand beredvillig att alltid
vara den siste af de berättande."

Då drottningen kände honom som en lustig och
underhållande menniska och derföre väl gissade, att han
fordrade detta blott för att med en glad berättelse åter
muntra sällskapet, när det tröttnat vid det allvarsamma
talandet, beviljade hon honom med de öfrigas samtycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free