Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gerna denna ynnest. Derpå stod hon upp från sin plats,
och damerna gingo med långsamma steg till en bäck af
det klaraste vatten, som flöt mellan stenar och gröna örter
från en kulle ned i en dal, beskuggad af frodiga träd.
Här plaskade de med bara fötter och armar i vattnet
och drefvo någon stund allehanda skämt sins imellan; och,
när måltidstimmen nalkades, vände de tillbaka till slottet
och intogo med nöje aftonmåltiden.
Efter dess slut lät drottningen hemta musikaliska
instrumenter och befallde, att en dans, anförd al Lauretta,
skulle begynnas, och att Emilia, beledsagad af Dioneo på
luta, skulle sjunga en sång dertill. Lauretta började till
följe af denna befallning strax dansen och ledde den
vidare, medan Emilia med behaglig och känslofull röst
sjöng följande visa:
Min egen skönhet så jag håller kär,
Att annan kärlek aldrig
Mig fylla skall med trånande begär.
Hvar gång jag speglar mig, mitt öga skådar
En syn, som är min själ så täckelig,
Att forna tankar eller nytt, man bådar,
Så kärt ett nöje ej beröfva mig.
Hvad älskvärdt föremål må visa sig,
Jag ser ett annat aldrig,
Som föder i mitt hjerta nytt begär.
Ej flyr den lyckan, när mig längtan fattar
Att till min tröst ånyo mot den le;
Tvärtom, mig möter denna fröjd, jag skattar
Så ljuf, att språk ej kan den uttryck ge,
Och att en dödlig menskovarelse
Begriper honom aldrig,
Om ej han lågat af sa varmt begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
