- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
117

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelf: Gud har gifvit mig tillfälle att ernå mina
önskningars fullbordan. Om jag låter det gå förbi, lär ett
dylikt icke på lång tid komma tillbaka. Således med
fast beslut att nyttja det, kallade han, så snart allt i
huset tycktes honom stilla, Alessandro med låg röst
och bad honom lägga sig bredvid honom sjelf i bädden.
Alessandro vägrade länge, men afklädde sig slutligen och
gick till sängs der. Strax lade abboten sin hand på
hans bröst och började smeka honom, såsom
kärlekstrånande flickor pläga göra med sina älskare. Alessandro
förundrade sig högligen deröfver och tänkte, att abboten
smekte honom på detta sätt, drifven af skändlig kärlek.
Denne gissade imellertid, antingen af Alessandros
beteende eller af egen förmodan, strax hans misstanke,
smålog deråt, afdrog sig genast skjortan, som han ännu hade
på sig, fattade den unge mannens hand, lade den på sin
barm och sade: "Alessandro, förjaga din dåraktiga tanke
och känn här, hvad jag hittills dolt!" Alessandros hand
hade imellertid på abbotens bröst upptäckt två runda,
fasta och fina kullar, som vid berörandet kändes ej
annorlunda än elfenben; och knappt hade han funnit dessa
och deraf insett, att det var en qvinna, förrän han utan
att afbida vidare uppmaning genast tog henne i famn
och ville kyssa henne. Men hon afbröt honom med
följande ord: "Innan du kommer mig närmare, så hör
först, hvad jag vill säga dig. Jag är, som du nu kan
begripa, qvinna och icke man; som jungfru har jag
lemnat mitt fädernesland och reste till påfven, på det han
skulle gifta bort mig. Till din lycka eller snarare till
min olycka blef jag för några dagar sedan, då jag såg
dig för första gången, så upptänd af kärlek till dig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free