- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
140

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Gode man, jag tror, du talar i sömnen"; och att säga
dessa ord, vända sig om och slå igen fönstret var för
henne ett ögonblicks verk.

När nu Andreuccio ej mera kunde betvifla sin
förlust, harmades han så mycket, att hans vrede nästan
stegrades till raseri, och han beslöt att med våld återtaga,
hvad han icke kunde erhålla i godo. Derföre fattade
han en stor sten och begynte ånyo med långt häftigare
slag än förra gången bulta på porten. Af denna
anledning kommo flere af grannarne, som redan förut vaknat
och stigit upp, i den tron, att han vore en ohöflig
menniska, som ville med lögnaktiga ord förtreta det stackars
fruntimret, och uppbragta öfver det ihållande bultandet,
till sina fönster och skreko, ej annorlunda än alla
hundar på en gata skälla på en främmande hund: "Det är
riktigt oanständigt att vid denna tid med sådant dumt
prat störa de stackars qvinnorna i deras eget hus. Gå
derföre med Gud, gode man, och var så god och låt oss
sofva i ro; och, om du har något att tala med henne,
så kom igen i morgon, men tråka icke ut oss nu i natt."
Dessa ord torde det varit, hvilka gjorde en "den stackars
qvinnans" kopplare, som var inne i huset, utan att
Andreuccio förut sett honom, dristig nog att gå till fönstret och
med grof, vild och vredgad röst ropa: "Hvem är der?"
När Andreuccio vid detta rop blickade upp, tyckte han,
så litet han också i mörkret kunde urskilja, sig märka
en stor och grof hedersman med ett tofvigt svart skägg,
hvilken gäspade och gnuggade sig i ögonen, som om han
stigit upp ur sängen från sin djupa sömn. Derföre
svarade han honom ej utan fruktan: "Jag är bror till
damen, som bor härinne." Men den andre väntade ej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free