- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
159

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så väl din som min ära. Spina, hvilken du älskat med
kärleksfull, om änskönt för dig och henne opassande
böjelse, är, som du vet, enka, och hennes hemgift både
betydlig och säker; huru hennes seder, och hvilka
hennes fader och moder äro, är dig äfven bekant, och i
hvilket läge du sjelf nu befinner dig, dermed tiger jag
alldeles. Till följe af allt detta är jag nu, om det är
dig till nöjes, redo att göra Spina, som oärbart var din
väninna, till din ärbara hustru, och sedan får du som
min egen son vistas här på orten med mig och henne
så länge, som det behagar dig."

Visserligen hade fångenskapen tärt Giannottos kropp;
men hans adeliga, af föräldrarne ärfda tänkesätt hade
derigenom i intet försvagats, och lika så litet den
innerliga kärlek, han bar till sin dame. Ehuru således han
på det lifligaste önskade det, som Currado erbjöd honom,
och fastän han såg sig i hans våld, mildrade han likväl
icke fördenskull något af hvad han efter sin själs ädla
stolthet trodde sig böra säga, utan genmälde: "Currado,
jag har icke förrädiskt stämplat efter ditt lif eller efter
det, som dig tillhör, hvarken af herrsklystnad,
penningebegär eller af någon annan bevekelsegrund. Din dotter
älskade jag, älskar och skall alltid älska, emedan jag
anser henne värdig min kärlek; och, om jag efter den
stora hopens mening brustit i ärbarhet med henne, så
har jag begått den synd, som alltid är oskiljaktigt
förenad med ungdomen, och för hvars utrotande man tillika
måste utrota all ungdom. Men, ville de gamle erinra
sig, att äfven de en gång varit unga, och ville de på
andras fel använda sina egnas måttstock och omvändt,
så skulle denna synd ej anses för så svår, som du och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free