Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föll sålunda på en grym tanke, hvilken den brottsliga
handlingen följde i spåret. Det hände sig nämnligen,
att just vid denna tid låg för ankar i stadens hamn ett
skepp, som var lastadt med varor och under ledning af
två unga Genuesare, hvilka det tillhörde, skulle afsegla
till Chiarenza i Romania. Redan voro seglen hissade för
att kunna afresa, så snart vinden blef gynnsam. Med
dessa skeppare kom Marato öfverens om, att de nästa
natt skulle taga honom och den unga damen om bord.
När dessa anstalter träffats, och det begynte blifva natt,
begaf sig Marato, som redan öfverlagt, hvad han skulle
göra, på väg med några pålitliga kamrater, hvilka han
tagit till hjelp för det afsedda dådet, smög sig obemärkt
in i Pericones hus, som icke kunde vänta något sådant af
honom, och förborgade sig der. När en del af natten
förflutit, öppnade Marato huset för sina stallbröder och förde dem
in i det gemak, der Pericone och hans älskarinna sofvo.
Hastigt mördade de denne i sömnen, och, då damen
vaknade och började gråta, hotade de att döda henne,
om hon gjorde minsta buller, och förde henne jemnte
en stor del af Pericones dyrbarheter, utan att märkas
af någon, skyndsamt till hafsstranden. Här gingo Marato
och damen oförtöfvadt om bord, och hans
medbrottslingar återvände; men skepparne hissade segel för den
friska och gynnande vinden och afreste. Damen sörjde
i början bittert både öfver sin första olycka och öfver
denna andra; men Marato begynte så väl trösta henne
med den helige Växihand, som Gud skänkt oss, att hon
snart blef förtrolig med honom och glömde Pericone.
Redan trodde hon sig åter vara undkommen, då
ödet, liksom ännu icke nöjdt med hennes förra olyckor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
