- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
205

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkliga beskaffenhet och förtviflade slutligen allesammans
om hans vederfående. Bedröfvelsen hos den unge
mannens föräldrar häröfver kunde ej tänkas större, än
den var, och ofta bådo de honom med de bevekligaste
ord att upptäcka dem orsaken till sitt onda; men han
svarade dem blott med suckar eller sade, att han kände
sig invärtes förtäras.

Då hände sig en dag, när en helt ung, men i
sin vetenskap ganska lärd läkare satt bredvid den sjuke
och höll hans arm på det ställe, der läkemästare känna
efter pulsen, att Jeannette, som af vördnad för hans moder
sorgfälligt vårdade honom, af någon anledning kom in i
det rum, der den unge mannen låg. Så snart ynglingen
varsnade henne, kände han, änskönt han icke sade ett
ord eller gjorde någon rörelse, kärleksglöden häftigt
upplåga i sitt hjerta, hvarföre pulsen begynte slå starkare
än vanligt. Läkaren märkte genast detta och förundrades
deröfver, men teg för att se, huru länge denna högre
puls skulle vara. Knappt hade Jeannette åter lemnat
gemaket, förrän pulsen också lugnade sig. Då menade
läkaren, att han kommit sjukdomens orsak på spåren,
och lät efter en stund, medan han ännu alltjemnt höll
den sjukes arm i handen, åter inkalla Jeannette under
förevändning, att han ville fråga henne om något. Hon
kom strax och hade knappt inträdt i rummet, förrän den
unge mannens pulsslag ånyo tilltogo, och likaså gåfvo de
efter, när hon var utgången. Nu ansåg sig läkaren
fullkomligt viss på sin sak, stod upp, tog den unge
mannens fader och moder afsides och sade till dem: "Er
sons helsa står icke i läkarnes, utan i Jeannettes
händer. Säkra tecken hafva nämnligen visat mig, att er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free