- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
219

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grad besatt alla de dygder, hvilka anstå en qvinna, ja,
äfven till stor del dem, som pryda en riddare eller
junker, att hon måhända i hela Italien ej hade sin like.
Ty hon var skön till gestalt och ännu i sin ungdoms
fägring, kraftfull och vig, och det fanns icke några
qvinliga göromål, såsom sidenstickande och dylikt, på
hvilka hon icke förstod sig bättre än någon annan. Ja,
ingen knape eller tjenare vore dessutom till finnandes,
hvem han än månde vara, som kunde bättre och
uppmärksammare än hon passa upp vid en hög herres bord,
såsom hon i allt vore höfvisk, klok och förståndig.
Slutligen prisade han henne äfven, för det hon kunde sitta
till häst, hålla en falk, samt läsa, skrifva och räkna
bättre, än om hon vore köpman. Från dylikt och mycket
annat beröm återkom han derpå till ämnet för deras
samtal och försäkrade med en ed, att ingen sedesammare
och kyskare fru stode att finna: hvarföre han var
fullt viss på, att, om han också vistades tio år eller för
alltid borta från sitt hem, skulle hon i alla fall aldrig
med någon hafva dylika historier för sig.

Bland de köpmän, som sålunda samtalade sins
imellan, var en ung man, benämnd Ambrogiuolo från
Piacenza, som begynte skratta högt åt det lof, Bernabò
senast gifvit sin hustru, och på skämt frågade honom,
om kejsaren gifvit honom ensam en sådan företrädesrätt
framför alla andra män. Bernabò svarade, något träffad,
att Gud, som förmådde litet mer än kejsaren, förlänat
honom denna nåd. Då sade Ambrogiuolo: "Bernabò,
jag tviflar alls icke på, att du tror dig säga sanning;
men mig tyckes, att du för litet tagit i betraktande
tingens vanliga lopp: ty, hade du det gjort, så anser jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free