- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
232

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till fullo må inse, hvad hvardera af dem förtjent, skall
jag, derest ni af synnerlig nåd för mig vill straffa
bedragaren och förlåta den bedragne, skaffa hit henne i
eder och deras åsyn." Sultanen, som var redebogen att
i denna sak alldeles vara Sicurano till viljes, sade,
att han samtyckte härtill, och att Sicurano kunde låta
kalla damen. Häröfver förundrade sig storligen Bernabò,
som för visso trott sin hustru vara död; Ambrogiuolo
åter anade väl redan sin olycka och befarade nu något
värre an penningarnes ersättande samt visste ej, hvad
han skulle hoppas eller frukta af damens ankomst; dock
afbidade han den med öfvervägande häpnad.

När nu Sicurano fått sultanens tillstånd, föll han
gråtande på knä för honom, lemnade på en gång sin
manliga röst och föresatsen att längre synas man och sade:
"Min herrskare, jag är den arma olyckliga Ginevra, som
nu i sex års tid med sorg irrat kring verlden i
mansskepnad, sedan jag af denne förrädaren Ambrogiuolo
falskeligen och elakt beskymfades och af denne hårde och
orättvise make lemnades till en hans tjenare att dödas
och uppätas af vargar." Vid dessa ord slet hon upp
sina kläder och visade sin barm, derigenom för sultanen
och alla de andra ådagaläggande, att hon var qvinna;
men sedan vande hon sig till Ambrogiuolo och frågade
honom under hårdt tilltal, när han, såsom han förut
skrutit, någonsin hvilat hos henne. Han igenkände henne
nu, förstummades af blygsel och förmådde icke framföra
ett ord. Då sultanen, som alltid ansett henne för man,
såg och hörde detta, råkade han i sådan förundran, att
han flera gånger trodde det skedda snarare vara en
dröm än en verklighet. Men, när hans förvåning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free