- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
239

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Monaco, der han fick se henne, och hon honom,
hvilket hon om aftonen omtalade för Paganino, jemnte det hon
underrättade honom om sitt beslut. Följande morgon
träffade herr Riccardo Paganino, gaf sig i sällskap med
honom och gjorde sig inom kort ganska förtrolig och
vänlig med honom, som låtsades icke känna gubben och
blott väntade på, hvartill han ville komma. När nu
herr Riccardo tyckte det vara tid, yppade han för
honom så vältaligt och angenämt, han kunde, orsaken,
hvarföre han ditkommit, och bad honom, att han ville
återgifva honom hans fru, så skulle han få så mycket han
önskade för henne. Härtill svarade Paganino med glad
uppsyn: "Herre, ni är välkommen, och för att i
korthet svara er, erkänner jag det vara sannt, att jag har
en flicka hemma hos mig; men, om hon är er eller
någon annans hustru, det vet jag icke: ty jag hvarken
känner er eller henne utom så till vida, att hon någon
tid vistats hos mig. Är ni, såsom ni säger, hennes make,
skall jag föra er till henne, efter ni tyckes mig vara en
älskvärd man, och jag är säker om, att hon i så fall lär
känna igen er. Om hon bekräftar sanningen af era
ord och vill följa med er, är jag för er artighets skull
nöjd med hvad ni sjelf finner för godt att gifva i lösen
för henne; men, skulle det icke så vara, vore det en
ohöflighet af er att vilja taga henne från mig; ty jag är
en ung man och kan lika väl som någon annan umgås
med ett fruntimmer och särdeles med henne, som är
den allra älskvärdaste, jag någonsin skådat." Då sade
herr Riccardo: "För visso är hon min hustru; och, om
du för mig till henne, lär du väl få se, huru hon strax
faller mig om halsen. Derföre begär jag intet annat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free