- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
243

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säg icke så mera, utan kom med mig! Från denna dag
skall jag anstränga mig till det yttersta, sedan jag nu
känner din längtan. Ändra derföre ditt beslut, min
dyraste skatt, och res med mig, som aldrig haft en glad
stund, sedan du blef mig beröfvad." Härtill svarade
damen: "Om min heder önskar jag att ingen mer än
jag bekymrar sig nu, då det är för sent: mina föräldrar
hade bort göra det, när de gåfvo mig åt er; men, om
de då icke tänkte på min ära, behöfver jag nu icke bry
mig om deras. I fall jag nu lefver i dödssynd, skall jag
nog laga, att jag någongång begår lifssynd; derom
behöfver ni ej vara mera bekymrad än jag. För öfrigt vill
jag säga er, att här tycker jag mig vara Paganinos
hustru, medan jag i Pisa ansåg mig som er frilla, vid
tanken på, att planeterna oss imellan endast kunde
sammanträffa enligt månskiften och geometriska räkningar, då
deremot här Paganino hela natten har mig i famn,
kramar mig och biter mig, ja, tilltygar mig, så Gud vet
det bättre än jag. Ni säger, att ni vill anstränga er;
men för hvad? Kanske att blifva matt i tre drag och
bringa något till stånd med slag? Jag kan tro, att ni
blifvit en hurtig herre, efter ni icke sett mig på så
länge. Gå och ansträng er att lefva; ty jag tycker, ni
bor qvar här på nåder, så genomtorkad och jämmerlig
förekommer ni mig. Yttermera försäkrar jag er, att,
när han öfvergifver mig, hvartill han likväl icke tyckes
hafva lust, om jag vill stadna, så tänker jag i alla fall
aldrig vända åter till er, ur hvilken man, om man än
pressade aldrig så, icke skulle kunna få ens så mycket som
en kopp sås. Jag har nog en gång till min största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free