- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
256

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag skicka dit honom, och jag lofvade det; men lika så
visst må Gud se till honom, som jag skaffar eller visar
dit någon." När Masetto hörde dessa Nutos ord, kom
honom i sinnet ett sa stort begär att vistas hos dessa
nunnor, att han alldeles förgicks af längtan; ty af hvad
Nuto sagt begrep han, att, hvad helst han önskade,
borde der kunna lyckas honom. Men, då han insåg,
att af den saken blefve intet, om han nämnde ett ord derom
till Nuto, sade han till honom: "Ja, du gjorde då
riktigt väl i att gå din väg! Huru kan en karl stå ut med
qvinfolk? Då vore det bättre att lefva ihop med
djeflar: ty sex gånger af sju veta de icke sjelfva, hvad de
vilja."

Men, när deras samtal var till ända, begynte
Masetto att öfvertänka, huru han skulle bära sig åt för att
få vara hos dem. Han visste väl, att han kunde riktigt
förrätta sådana tjenster, som Nuto nämnt, och tviflade
icke på, att han blefve antagen, hvad det beträffade;
men han fruktade att icke mottagas der, emedan han
var allt för ung och vacker. Efter många förslag tänkte
han derför vid sig: Stället ligger långt härifrån, och
ingen der känner mig; om jag således låtsar vara dumbe,
taga de mig nog. I detta beslut stadnade han, lade sin
yxa på axeln och gick, utan att säga för någon, hvart
han tog vägen, klädd som en fattig man, till klostret.

Anländ dit, gick han in och träffade händelsevis på
gården förvaltaren, af hvilken han med sådana tecken,
som dumbar bruka, begärde, att han måtte af
barmhertighet gifva honom litet mat, så skulle han, om det
behöfdes, hugga ved åt honom. Förvaltaren gaf honom
gerna att äta och lade sedan för honom några knubbar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free