- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
264

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter Autarik, som förut varit konung der i landet, och
en mycket skön, förståndig och ärbar dame, men
olycklig i afseende på älskare. Ty, medan Longobardernas
angelägenheter genom denna konung Agilulfs tapperhet
och klokhet råkat i något flor, och frid rådde, begaf sig,
att en drottningens stalldräng, en man, som visserligen
till födseln var ringa, men för öfrigt af mycket ädlare
tänkesätt, än som an stodo hans låga sysselsättning,
dessutom vacker och stor till gestalt som konungen sjelf,
öfver måttan förälskade sig i henne. Då imellertid hans
ringa stånd icke betog honom insigt af, att denna hans
kärlek var alldeles utom det passandes gränser, så
yppade han den, förståndig som han var, icke för någon och
djerfdes icke ens med ögonkast förråda den för henne
sjelf. Men, ehuru han sålunda lefde utan allt hopp att
någonsin kunna behaga henne, var han likväl inom sig
stolt öfver att hafva fästat sina tankar vid ett så högt
föremål; och, helt och hållet lågande af kärlekens eld,
förrättade han med större nit än någon af sina kamrater
allt, som han trodde kunna vara drottningen till nöje.
Deraf kom sig, att drottningen, när hon skulle rida, hellre
besteg den gångare, han skötte, än någon annan. När
sådant hände, ansåg han det som den största nåd och
ville knappast skiljas från hennes stigbygel, öfverlycklig,
om han blott fick vidröra hennes kläder.

Men, som vi ofta se det ske, ju mindre hopp, dess
större kärlek. Så hände det äfven med den stackars
stalldrängen: han fann det ganska tungt att hålla sitt
häftiga begär så hemligt, som han gjorde, utan att det
lindrades af det minsta hopp, och beslöt flere gånger att
dö, då han icke förmådde lösslita sig från sin kärlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free