- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
299

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I den urgamla staden Neapel, som kanske är lika
behaglig eller behagligare än någon annan i Italien,
lefde en gång en ung man, ansedd genom sin ädla bord
och lysande genom sina stora rikedomar, hvars namn var
Riccardo Minutolo. Ehuru han hade en ganska skön
och älskvärd ung husfru, förälskade han sig likväl i en
dame, som efter allas mening i skönhet vida
öfverträffade alla andra Neapolitanskor; hon hette Catella och var
hustru till en likaledes ung ädling, vid namn Filippello
Fighinolfo, hvilken hon, som var högst dygdig, älskade
och värderade högre än allt annat. Riccardo Minutolo,
som sålunda älskade denna Catella, använde alla möjliga
medel, genom hvilka man bör kunna förvärfva en dames
ynnest och kärlek; men, då han med allt detta icke
lyckades vinna det minsta af hvad han åstundade,
råkade han nästan i förtviflan; och, som han icke visste
eller förmådde lösrycka sig från sin kärlek, ägde han
hvarken mod att dö eller kraft att lefva.

Medan han befann sig i detta tillstånd, hände sig,
att han en dag af några damer, som voro hans
slägtingar, högligen uppmanades att afstå från denna sin
kärlek: all hans möda vore fåfäng, emedan Catella icke
aktade på någon i verlden utom Filippello, om hvilken hon
var så svartsjuk, att hon trodde, att hvarje fogel i luften
skulle rycka honom ifrån henne. Knappt hade Riccardo
hört om Catellas svartsjuka, förrän han genast uttänkte
ett medel att nå sina önskningars mål. Han begynte
nämnligen ställa sig, som om han uppgifvit hoppet om
Catellas kärlek och derföre skänkt sitt hjerta åt en annan
adelboren dame, och låtsade för hennes skull anställa
torneringar och ringränningar och allt sådant, som han förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free