- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
305

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tid till hvarandras stora lust och förnöjelse, men utan
att samtala, för att icke förråda sig genom rösten.

Men, när slutligen Catella ansåg det vara tid att
gifva luft åt sin fattade ovilja, begynte hon, upptänd af
lågande vrede, tala sålunda: "Ack, huru eländig är icke
hustrurnas lott, och huru bortkastad är icke mångas
kärlek till sina män! Ack jag olyckliga! Redan i åtta
år har jag älskat dig högre än mitt lif, och du brinner
och förtärs nu, som jag hört, hel och hållen i älskog till
en främmande dame, du nedriga och elaka menniska!
Säg, hvem tror du dig nu hafva omfamnat? Jo, henne,
som du redan länge nog med falskt smicker och hycklad
kärlek bedragit, medan du varit förälskad i en annan.
Jag är Catella och icke Ricciardos hustru, du trolöse
förrädare! Hör efter, om du känner igen min röst; ty det
är helt visst just jag. Jag tycker, det är en hel evighet,
tills vi komma ut i ljuset, så att jag må kunna utskämma
dig, som du förtjenar, din otäcka, gemena hund! Ack jag
olyckliga qvinna! För hvem har jag väl i så många år
hyst en så trogen kärlek? Jo, för denne otrogne hund,
som nu, emedan han trott sig hafva i famn en
främmande dame, på dessa få stunder, som jag här varit hos
honom, skänkt mig flera smekningar och kärliga nöjen,
än under hela den tid, jag varit hans hustru. I dag har
du minsann varit rätt frisk och munter, du utskummade
rackare, du som hemma plägar ställa dig så svag och
matt och oförmögen. Men du har gudskelof brukat din
egen åker, icke en annans, såsom du trodde. Icke
under, att du ej i natt nalkades mig! Du väntade på att
få lossa laddningen annanstädes och ville komma som en
mycket hurtig riddare i striden; men, tack vare Gud och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free