- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
324

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se dem gå kring som lefvande. Hon gick derföre icke
honom till mötes för att mottaga honom såsom den från
Cypern återkommande Tedaldo, utan ville bäfvande fly
honom, liksom om han uppstått ur grafven. Då sade
Tedaldo: "Min fru, tvifla icke: jag är er Tedaldo, frisk
och sund, och har aldrig dött eller varit död, hvad an
ni sjelf och mina bröder må tro." Damen lugnade sig
då åter; och, då hon igenkände rösten och nogare
betraktat honom samt öfvertygat sig om, att han för visso
var Tedaldo, föll hon gråtande honom om halsen, kysste
honom och sade: "Min ljufve Tedaldo, var tusenfaldt
välkommen." Tedaldo kysste och omfamnade henne
tillbaka och sade: "Min fru, det är nu icke tid till ett
förtroligare mottagande: jag vill först gå och laga så, att
Aldobrandino blir er oskadd återgifven, och hoppas, att
ni innan i morgon afton skall härom erhålla
underrättelser, som skola behaga er. Om jag imellertid redan i
dag, som jag tror, får goda nyheter om hans räddning,
önskar jag i qväll kunna inkomma till er och berätta er
dessa med mera beqvämlighet, än jag nu kan."

Sedan påtog han ånyo vallfartsmanteln och hatten,
kysste damen åter och tog, sedan han uppmuntrat henne
med godt hopp, afsked af henne samt begaf sig dit, der
Aldobrandino satt fången och mera upptogs af fruktan
för en förestående död, än af hopp om kommande
räddning. Såsom en andlig tröstare gick han med
fångvaktarnes tillåtelse in till honom, satte sig bredvid honom
och sade: "Aldobrandino, jag är en din vän och utsänd
till din räddning af Gud, som varkunnar sig öfver dig
för din oskuld. Om du derföre af vördnad för Honom
vill skänka mig en ringa gåfva, som jag af dig vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free