- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
362

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelfva helvetet, att icke tala om annat, gör ondt, när
han inspärras deri." "Dotter," svarade Rusticus, "det
skall icke alltid blifva så." Och för att laga, att detta
icke skulle hända, skickade de honom tillbaka dit sex
gånger, innan de uppstodo från bädden, så att de för
den gången togo stoltheten så ur hufvudet på honom, att
han gerna höll sig stilla. Men, då högmodet sedermera
ofta återkom, och flickan alltid var villig att betaga
honom det, skedde, att leken begynte behaga henne, och
hon sade till Rusticus: "Jag ser nu, att de gode
männen i Capsa hade rätt i, att Guds tjenande var en så
ljuflig sak; ty sannerligen jag erinrar mig hafva gjort
något, som skänkt mig så stor lust och njutning, som
det att skicka djefvulen tillbaka i helvetet. Derföre
anser jag hvar och en, som tänker på annat än att tjena
Gud, för ett dumhufvud." För denna orsaks skull kom
hon ofta till Rusticus och sade: "Min fader, jag har
kommit hit för att tjena Gud och icke för att gå sysslolös;
låt oss stänga djefvulen in i helvetet." Under denna
förrättning sade hon ock understundom: "Rusticus, jag
vet icke, hvarföre djefvulen åter går ut ur helvetet; ty,
om han stadnade der lika gerna, som helvetet mottager
och behåller honom, skulle han aldrig lemna det."

Medan flickan sålunda ofta inbjöd Rusticus och
uppmanade honom att tjena Gud, hade hon smånigom så
plockat bomulln ur jackan på honom, att han ofta kände
köld, der en annan skulle svettats. Han begynte derföre
säga flickan, att djefvulen icke borde tuktas eller
inspärras i helvetet oftare, än då han af öfvermod upplyfte
hufvudet. "Och vi," sade han, "hafva med Guds nåd så
tilltygat honom, att han ber Gud att få vara i fred";

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free