- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
366

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgång af min, och derför har jag af en, som väl visste,
hvad han gjorde, fått det namn, vid hvilket I kallen
mig." Sedan han så sagt, stod han upp och gaf en och
hvar orlof ända till aftonmåltiden.

Trädgården var så skön och angenäm, att ingen
fanns, som föredrog att lemna den för att annanstädes
finna större nöje. Tvärtom begynte några, emedan den
redan mildare solen icke besvärade dem, att springa
efter de rådjur, kaniner och andra djur, som der funnos,
och hvilka, medan de suto, mångfaldiga gånger kommit
hoppande midt bland dem och stört dem. Dioneo och
Fiammetta begynte sjunga om herr Wilhelm och frun
till Vergiù; Filomena och Pamfilo sysselsatte sig med
schackspel, och så förflöt tiden, medan den ene roade
sig med ett, den andre med ett annat, tills timmen för
aftonmåltiden, knappt väntad, inföll, då de, sedan borden
blifvit dukade kring den sköna källan, der spisade afton
med största lust. För att icke lemna den stråt, som
följts af de föregående drottningarna, uppmanade Filostrato,
så snart borden voro borttagna, Lauretta att begynna en
dans och sjunga en visa. Hon sade: "Min herrskare,
jag kan icke visor af andra och kommer icke heller ihog
någon af mina, som kan anstå ett så gladt sällskap; men,
är ni nöjd med dem jag kan, skall jag gerna sjunga en."
Konungen svarade henne: "Intet, som du gjort, kan
vara annat än skönt och behagligt; säg derföre en, sådan
du minnes den. Lauretta begynte då med ganska ljuf
röst, men något svårmodigt, besvarad af de öfriga, sålunda:

Ej någon tröstlös har
        Det skäl som jag att sörja:
        Ty, ack, min kärlek finner intet svar!


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free